fridaakaferide

Nu är det inte många timmar kvar tills vi är i Amsterdam! Det ska bli så roligt :) Vi flyger 12.10 imorgon, och jag håller på att förbereda för fullt här hemma. Det blir bara varsitt handbagage så packandet lär i alla fall inte ta så lång tid, men allt runtomkring... Bara det att man ska lämna iväg vovvarna kräver lite planering. Pillan ska passa dem i Hässleholm så vi får köra dit först imorgon sen tar vi tåget till Kastrup därifrån. Blir nog bra! Kommer sakna dem dock, visst det är skönt att slippa vara tvungen att ta ut dem och ibland är de ju jobbiga men nej.. mina små älsklingar.

 

Jag lämnade nyss in en stor uppgift till skolan, och den där känslan när man skickar in det... Åh, underbart. Ingen aning om jag får godkänt men just nu är jag mest lycklig över att den är klar för stunden haha.

 

Vi var och käkade lunch på Rosegarden innan. Måste ta och göra det oftare, för fan vad gott det var haha. Blev dock lite för bra, kunde ju knappt prata eller röra på mig i en timme efteråt ^^.

 

Igår var det 1 år sedan jag träffade pappa. Det kändes både konstigt och jobbigt. Sorgligt. Jag förstår inte riktigt hur tiden har kunnat gå, för hur kan jag ha klarat ett helt år utan honom? Inte för att jag påstår att det har varit lätt, men jag lever ju. Jag antar att det är bra, jag kan skratta och njuta av saker, men det är inte som förut. Kanske går det för att jag vet att han, i sin sjuka värld, gjorde detta för vår skull. Han tänkte på riktigt att han var en börda och att vi skulle få det bättre utan honom. Jag mår dåligt över att han kunde tänka så, men det är så det var. I hans tankar gjorde han inte detta för att plåga oss. Önskar bara att jag kunde fått säga hejdå, fast hade jag fått den chansen hade jag aldrig sagt hejdå, jag hade berättat hur mycket jag älskar honom och hur mycket jag behöver honom. Jag hade bett honom stanna kvar, och jag hade sett till att han hade fått hjälp. Så ett hejdå hade aldrig varit aktuellt. Hade jag fått prata med honom nu, hade jag sagt samma sak, men att det är okej. Det går pappa, fast det är svårt. Vi ses igen.