Resan till vår dotter
Kategori:
Idag blir min lilla flicka 4 veckor. Tiden går så fort! Gaaah, rätt vad det är börjar hon väl skolan hahah ^^. Aja, jag njuter i alla fall. Av varje ögonblick. Även av blöjbyten, skrik och trötta nätter. Jag är lycklig, och jag vet vilken tur vi hade som får uppleva det här. Mitt lilla mirakel <3 Idag fick jag första riktigt stora leendet. Hon har "smilat" lite åt mig tidigare under veckan men idag var det ingen tvekan utan hon sken upp som en sol när hon tittade på mig och det ögonblicket vill jag aldrig glömma. Underbart!
3 år av längtan, och för ungefär 2 år sedan påbörjade vi resan mot just henne. Läkarbesök, så många att jag tappat räkningen, provtagningar och undersökningar. Väntetider, testa den medicinen, testa något annat. Vi kunde inte få barn helt på egen hand. Sorgen och skräcken inför att vi kanske aldrig skulle få bli föräldrar. Inga garantier givna, ingen kunde lova något. Vi hoppades varje månad, grät varje månad. Det var hemskt men nu i efterhand är jag imponerad av hur starka vi ändå var och hur vi gick igenom det tillsammans. Ovissheten kan göra en galen, och par har gått isär för mindre. Remissen till Reproduktionsmedicinskt Centrum i Malmö skickades. Där testades och undersöktes vi lite till. De bestämde att IVF skulle ge oss störst möjlighet att lyckas. IVF betyder provrörsbefruktning. Vi fick inte sätta igång direkt, ännu mer väntetid. När vi väl fick klartecken att starta var jag ganska negativt inställd, kanske för att skydda mig själv mot smällen om det inte funkade? Jag trodde inte det skulle gå. Ingen visste vad vi gjorde och det blev en hel del vita lögner under en period då vi körde ner till Malmö flera gånger i veckan. Jag fick ta flera sprutor om dagen, och var glad att jag inte är spruträdd. De kollade mig med ultraljud för att bedöma hur många ägg som mognat, och till slut fick vi åka ner och de tog ut äggen ur mig, befruktade dem med Riffes simmare, och observerade de befruktade äggen under några dagar. 7 ägg befruktades, varav 4 överlevde till dag 5 då vi åkte till Malmö än en gång och jag fick tillbaka ett av äggen. Nu var det bara att hoppas och vänta. Väntan var olidlig. Jag tjuvtestade med ett graviditetstest flera dagar innan den officiella testdagen. Jag trodde väl inte egentligen att det skulle bli positivt. Jag vet inte hur många test jag gått igenom under åren vi försökt, och eftersom inte ett enda varit positivt så har jag vant mig vid det ensamma sorgliga strecket. Men jo fan, dagen innan midsommar såg jag 2. Jag blev helt skakig och varm, jag tror jag skrattade hysteriskt ett tag. Eftersom jag trott det skulle bli negativt så gjorde jag testet själv, Riffe var på jobbet. Hela dagen gick jag omkring med min egna lilla hemlighet och strök mig över magen. Lyckan var fullkomlig, och det är den ännu. Min lilla Elise. Det var värt det!
Från en blastocyst på 5 dagar, till en bebis på 4 veckor. Otroligt tacksam <3
