fridaakaferide

Det är 3 år sedan pappa dog nu. Vi vet fortfarande inte, och kommer aldrig få veta, exakt datum men det skedde antingen den 25/2 eller den 26/2. Jag fick beskedet den 27e, så idag för 3 år sedan. Tiden går så snabbt. Det känns konstigt att det var 3 år sedan jag träffade honom, sedan vi sa hejdå när han tog Silva en sista gång och gick. Jag önskar att jag bjudit in honom, tvingat honom att stanna, att jag kunnat berätta att allt kunnat bli bättre. Tänk om jag vetat att han om 3 år skulle bli morfar vilken dag som helst... Jag tror han hade blivit fullkomligt kär i sitt barnbarn och skämt bort henne helt.. Precis som han gjorde med Silva. Så fruktansvärt tråkigt att jag aldrig får se det. Att min dotter aldrig får träffa honom, att det närmsta hon kommer komma honom är en gravsten. Jag kommer givetvis berätta om honom, men jag önskar så att jag inte hade behövt. Att hon hade fått lära känna honom själv.

 

Nu är det mindre än en vecka kvar till BF. Vi får se när det sker, har inga känningar alls än så länge så gissar på att jag lär gå över tiden. Lite drygt men vi får försöka njuta av lugnet här hemma så länge det varar antar jag ^^. Håll tummarna för att det drar igång av sig själv inom 2 veckor i alla fall så vi slipper igångsättning.